Försurande ämnen i nederbörd, luft, vatten och mark gör att byggnader, broar och föremål av kulturhistoriskt värde som statyer och utsmyckningar vittrar sönder snabbare. Föremål i marken som rörledningar och fornlämningar påverkas också.
När svaveldioxider och kvävedioxider omvandlas till syror fräter dessa på föremål av lättvittrade material som sandsten och kalksten. Även material av ben, järn och brons som ligger i marken skadas när marken försuras. Detta kallas för korrosion.
Arkeologiska föremål begravda i marken kan brytas ner snabbare på grund av luftföroreningarna. På berg med hällristningar har vittringen ökat med upp till tre gånger de senaste 50 åren.