Bedömningsgrunder för odlingslandskapet
|
De bedömningsgrunder som presenteras här är avsedda att underlätta tolkningar av data om odlingslandskapets utbredning och egenskaper, om åkermarkens kemiska och fysikaliska egenskaper samt om grödornas innehåll av hälsofarliga ämnen. |
|
Det svenska odlingslandskapet är en naturresurs med stora värden. Dess förmåga att producera grödor har i vår tid kraftigt ökat som ett resultat av teknisk utveckling och intensifierad odling. Marker som brukas på ett mer traditionellt sätt kan hysa en mycket artrik växt- och djurvärld, som till stor del är beroende av fortsatt skötsel med gamla metoder.
De största hoten mot odlingslandskapets biologiska mångfald är dels nedläggning av odlingsmark i jordbrukets marginalområden, dels igenväxning till följd av minskat nyttjande inom de områden som fortfarande brukas. Till igenväxningen bidrar också nedfallet av kvävehaltiga luftföroreningar.
Brukandet viktigast
De långsiktiga hoten mot åkermarkens kvalitet och produktionsförmåga hör samman med själva brukandet, som kan få såväl negativa som positiva konsekvenser för markens kemiska och fysikaliska egenskaper och för grödornas kvalitet. En alltför riklig tillförsel av näringsämnen medför dessutom risk för näringsläckage till omgivande vatten.
Bedömningsgrunderna för odlingslandskapet är avsedda att underlätta tolkningar av data som kan belysa dessa olika hot och deras följder.
Mer information om bedömningsgrunder för odlingslandskapet finns i Naturvårdsverkets rapport 4916, Bedömningsgrunder för odlingslandskapet, i Natuvårdsverkets bibliotekskatalog Primo.
I rapporten kan du läsa bland annat om hur provtagningar och annan datainsamling bör göras.