Inventeringsmetodiken MIFO/
Bedömningsgrunder för förorenade områden

Här beskriver vi en metodik för inventering och riskklassning av förorenade områden (MIFO). Det är bedömningsgrunder för att översiktligt uppskatta risken för människors hälsa och miljö vid förorenade områden. Metodiken bygger på orienterande studier och översiktliga undersökningar av ett förorenat område, följt av riskklassning.

FLER ARTIKLAR I ÄMNET

Metodik för inventering av förorenade områden (MIFO) är ett inventeringsinstrument som gör det möjligt att dela in förorenade områden i riskklasser. Metodiken är beskriven i vår rapport 4918. Där finns information om hur datainsamling och riskklassning kan genomföras i samband med inventering. Inventeringsmetodiken är uppdelad i två faser. Fas 1 omfattar en orienterande studie och en första riskklassning. Fas 2 omfattar en översiktlig undersökning och en ny riskklassning.

Fas 1

I fas 1 samlar man in tillgängliga data om objektet via bland annat kart- och arkivstudier, rekognosering och platsbesök samt intervjuer med personer som till exempel arbetat eller varit bosatta i området. Man bedömer underlaget med avseende på föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar och områdets känslighet och skyddsvärde. Man avslutar den orienterande studien med en översiktlig uppskattning av de risker föroreningarna i området kan innebära. Objektet placeras i en av fyra riskklasser.

Fas 2

Efter fas 1 prioriterar man vilka objekt man ska gå vidare med i fas 2. Fas 2 innebär oftast att man utför en mycket översiktlig miljöteknisk markundersökning. Utvärderingen i fas 1 kompletteras då med de nya uppgifter om föroreningsbilden som provtagningarna ger. Därefter gör man en ny riskklassning av objektet. Riskklassningen i fas 2 är oftast säkrare än klassningar som gjorts i fas 1, eftersom de bygger på ett mer omfattande underlag.

Riskklassning

Inventeringen resulterar i en riskklassning. Riskklassningen innebär att man gör en sammanvägd bedömning av riskerna för hälso- eller miljöskador vid ett förorenat område. I bedömningen utgår man från följande faktorer:

Föroreningarnas farlighet (som bestäms av deras kemiska och fysikaliska egenskaper).
Föroreningsnivåerna (det vill säga halterna av de aktuella ämnena).
Spridningsförutsättningarna (som exempelvis kan bero på markens egenskaper och grundvattnets rörelser).
Områdets känslighet (vad avser risken att människor utsätts för föroreningarna) och skyddsvärde (det vill säga förekomsten av värdefull natur i omgivningarna).

Dessa faktorer klassas i fyrgradiga skalor.

Vid den sammanvägda bedömningen, riskklassningen, kan ett schema av den typ som anges nedan användas för att göra informationen mer överskådlig:

Diagram: Schema för samlad riskbedömning.

I ett sådant schema anges spridningsförutsättningarna med horisontella linjer; en för spridning i mark och grundvatten samt till ytvatten, en för spridning i ytvatten, en för spridning i sediment samt en för spridning från eller till byggnader och anläggningar.

På var och en av dessa linjer markeras föroreningarnas farlighet (F), föroreningsnivån (N) samt känslighet (K) och skyddsvärde (S) med punkter. Eventuellt kan olika markeringar behöva göras för olika slags föroreningar. Punkternas lägen avgör i vilken riskklass det aktuella området placeras. Om punkterna hamnar i flera olika riskklasser måste en bedömning göras av vilken riskklass som bäst karakteriserar området. Det finns fyra olika riskklasser:

riskklass 1 - mycket stor risk
riskklass 2 - stor risk
riskklass 3 - måttlig risk
riskklass 4 - liten risk

Diagram: Exempel på ifyllt schema för riskbedömning.

När det gäller exemplet ovan uppskattas risken för hälso- och miljöskador som mycket stor, eftersom merparten av punkterna hamnat i det röda området. Det innebär att objektet placeras i riskklass 1, mycket stor risk.

Läs mer om hur du gör sammanvägningen av riskfaktorer i rapportern "Metodik för inventering av förorenade områden” (Naturvårdsverkets rapport 4918). Rapporten innehåller också blanketter som du kan använda för att systematisera och underlätta bedömningen. Blanketterna kan laddas ned via länk under ”Mer information” nedan. I rapporten refereras till "Metodik för inventering av förorenade områden. Analys- och testmetoder" (Naturvårdsverkets rapport 4947), som beskriver de analysmetoder som ingår i metodiken. Rapport 4947 är dock i delar mindre aktuell och vi rekommenderar att man för en diskussion med analyslaboratorium om lämpligt val av analyser.