Efter att ha minskat en rad år ökade de svenska utsläppen av flertalet luftföroreningar under 2010. Den huvudsakliga orsaken till detta är ökad förbränning på grund av två kalla vintrar i rad, konjunkturuppgång samt begränsad kärnkraftsproduktion.
Utsläppen av kväveoxider var under 2010 cirka 161 000 ton vilket innebär att Sverige inte kan uppfylla sina åtaganden om minskningar av utsläpp av kväveoxider till 2010 enligt EU:s takdirektiv. Utsläppen av ammoniak, svaveldioxid, kväveoxider och flyktiga organiska ämnen har dock minskat sedan 1990.
I enlighet med luftvårdskonventionen (CLRTAP) sammanställer Sverige varje år data om utsläppen av luftföroreningar. Luftföroreningar som släpps ut från trafik, uppvärmning och industriprocesser kan orsaka flera problem i miljön. Bland annat kan utsläppen leda till höga halter av luftföroreningar i den lokala miljön, storregional bildning av ozon och långdistanstransport av luftföroreningar, som i sin tur kan orsaka försurning och övergödning av mark och vatten. Även miljögifter som dioxin, polycykliska aromatiska kolväten (PAH), kvicksilver och kadmium sprids med utsläpp till luften.
Luftföroreningar kan också bidra till klimatpåverkan genom att påverka molnbildning samt även bidra till att glaciärer smälter snabbare genom att svärta ner snö och is med sot och partiklar.
Statistiken hjälper oss begränsa utsläppen
Eftersom luftföroreningar kan orsaka miljöproblem lokalt och regionalt såväl som globalt är det viktigt att begränsa utsläppen. Vår utsläppsstatistik hjälper oss att hålla reda på våra utsläpp så att vi lättare kan uppfylla krav på utsläppsbegränsningar såväl inom landet som i internationellt arbete.
Rapporteringen omfattar utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak, flyktiga organiska ämnen (NMVOC), kolmonoxid, partiklar av olika storlek, organiska miljögifter och polycykliska aromatiska kolväten samt vissa tungmetaller.
Officiell statistik om utsläpp till luft
Officiell statistik om miljötillståndet i luft