Utgångspunkten för en norm är kunskaper om vad människan och naturen tål. Normerna kan även ses som styrmedel för att på sikt nå miljökvalitetsmålen. De flesta av miljökvalitetsnormerna baseras på krav i olika direktiv inom EU.
Vad gäller normerna för?
I dag finns det miljökvalitetsnormer för:
- olika föroreningar i utomhusluften (SFS 2010:477)
- olika parametrar i vattenförekomster (SFS 2004:660)
- olika kemiska föreningar i fisk- och musselvatten (SFS 2001:554)
- omgivningsbuller (SFS 2004:675)
Regeringen beslutar
I första hand är det regeringen som beslutar om miljökvalitetsnormer. Men om normerna är en följd av ett nytt EU-direktiv kan regeringen överlåta beslutet åt en myndighet. Vattenmyndigheterna beslutar om miljökvalitetsnormer för vattenförekomster.
Naturvårdsverket tar fram föreskrifter och annan vägledning om hur vattenmyndigheterna ska göra när de beslutar om miljökvalitetsnormer inom vattenområdet, samt för kommunernas och länsstyrelsernas arbete med miljökvalitetsnormer för utomhusluft respektive fisk- och musselvatten.
Myndigheter och kommuner ska vid tillsyn, tillståndsprövning, planering med mera se till att de normer som gäller verkligen uppfylls.
Ibland krävs åtgärdsprogram
Om det är nödvändigt för att uppfylla en norm, eller om EU-rätten kräver det, kan regeringen, eller en myndighet, en kommun eller kommunförbund upprätta ett åtgärdsprogram.
I dag finns det åtgärdsprogram för kvävedioxid och partiklar samt för buller och vattenförekomster.