Varje år hålls särskilda partskonferenser för de länder som undertecknat Klimatkonventionen. Under det 17:e mötet i Durban, Sydafrika 2011 nåddes en uppgörelse om att fram till 2015 utforma ett rättsligt bindande avtal som omfattar samtliga parter ”the Durban Platform” och som planeras träda ikraft 2020.
Nuvarande rättsligt bindande avtal, Kyotoprotokollet, avspeglar dåligt hur utsläpssituationen och den ekonomiska situationen ser ut bland parterna. Ett nytt avtal/protokoll där alla deltar efter sin förmåga ger en bättre förutsättning att öka ambitionsnivån i arbetet.
Förhandlingarna var delvis mycket besvärliga och beslutet kunde fattas först 36 timmar efter det att mötet skulle ha varit avslutat. Nyckelfrågan om att verka för ett avtal som omfattar alla kunde dock slutligen lösas. En andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet beslutades som en överbryggning till ett nytt protokoll. EU tillsammans med bl.a. Norge och Schweitz anslöt sig, medan flera andra industriländer såsom Kanada, Japan och Ryssland ställde sig utanför. USA har aldrig ratificerat Kyotoprotokollet.
Vid mötet fattades också beslut om hur man skall rapportera och följa upp sina åtaganden och även hur arbetet med anpassning till klimatförändringar, tekniköverföring och kapacitetsutveckling skall genomföras mer effektivt. Slutligen fattades beslut som gör den Gröna Klimatfonden operativ.
Läs mer om Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet
Cancunöverenskommelsen
Vid mötet i Cancún 2010 fattades beslut om att temperaturökningarna inte får överskrida 2 grader, ökad transparens inom klimatrapporteringen och en grön fond för att mobilisera stöd och investeringar skapades. Man enades också om ett ramverk för samarbete inom anpassningsområdet, ett förstärkt arbete för att bevara tropiska skogar och klimatanpassa skogsbruket och en tekniköverföringsmekanism.
De utsläppsminskningar som parterna presenterade inför Köpenhamn finns nu förankrade i ett FN-beslut, och en process startar för att försöka höja ambitionsnivån. Många frågor fördes vidare till COP i Durban 2011.
Köpenhamnsackordet
I Köpenhamnsackordet från COP 15 slår man fast att klimatförändringarna är en av de största utmaningarna i modern tid och att steg ska vidtas för att förhindra att den globala uppvärmningen överstiger 2 grader. Senast 2015 görs en revision för att se om det långsiktiga målet då måste sänkas till 1,5 grader. Ackordet innehåller vägledning både om långsiktig och kortsiktig finansiering av stöd till utvecklingsländernas klimatanpassning och utsläppsminskningar.
COP 17 i Durban, Sydafrika – förhandlingarna roddes iland trots stora svårigheter
Det turbulenta klimatmötet i Köpenhamn, där ett konsensusbeslut som godkände den politiska Köpenhamnsöverenskommelsen inte kunde fattas, medförde att många började ifrågasätta möjligheterna för världen att över huvud taget komma överens i klimatfrågan. Vid klimatmötet i Cancun i december 2010 lyckades dock det mexikanska ordförandeskapet skapa förtroende för processen och världens länder kunde till slut nå en uppgörelse, Cancún Agreement, som förankrade den politiska överenskommelsen i Köpenhamn. Många svåra frågor sköts dock upp till partsmötet i Durban i Sydafrika som hölls i december 2011.
Förhandlingarna blev också besvärliga och en överenskommelse kunde nås först efter långa nattmanglingar och förhandlingar på övertid. Man kom överens om att skapa en färdplan ”the Durban Platform”, som senast 2015 skall leverera ett förslag till ett nytt rättsligt avtal eller protokoll som innefattar alla parter och som skall träda i kraft senast 2020. Parterna erkände också gapet mellan anbud om utsläppsminskningar och vad som krävs för att hålla 2 gradersmålet. En Process startades under ”Durban platform” för att sluta detta gap. Kyotoprotokollet, där de utvecklade länderna, med undantag för USA, gjort åtaganden för att minska utsläpp i en första åtagandeperiod 2008-2012 lyckades överleva, och en andra åtagandeperiod beslutades. Dock med en mycket låg ambitionsnivå och med färre deltagare. Canada, Japan och Ryssland valde att liksom USA stå utanför. Kazachstan finns som nytt land för åtaganden under andra åtagandeperioden under Kyotoprotokollet med utsläppsminskningar på 15 procent.
Beslut fattades också om att inrätta den Gröna Klimatfonden, som var ett av de viktiga elementen i Köpenhamnsöverenskommelsen. Industriländerna åtog sig där att mobilisera ett stöd på 100 miljarder dollar per år från 2020 till världens fattigaste länder.