"Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten" finns inskrivet i Sveriges grundlag. De flesta svenskar tar rätten för given. Men ibland är den otydlig och då kan problem uppstå. Vi har därför finansierat en utredning om hur dessa problem ser ut och hur man kan lösa dem. Här kan du ta del av vad utredarna kommit fram till. Vi har ännu inte tagit ställning till dessa förslag. Under januari och februari har vi samlat in synpunkter på utredningen.
Naturvårdsverket har under en längre tid haft diskussioner med aktörer som berörs av allemansrätten på olika sätt. Vi tog hjälp av professor Klas Sandell, forskare från Karlstad universitet och dr. Margaretha Svenning, naturvårdsjurist på Länsstyrelsen i Skåne. De presenterar en nulägesbeskrivning av i vilka sammanhang allemansrätten är oklar samt ger förslag på vad man kan göra åt det.
Utredarnas förslag
Här är några av deras förslag:
- skilj inte ut kommersiella aktörer från allemansrätten
- inrätta en regionalt baserad ombudsman för allemansrätten
- att länsstyrelserna börjar diarieföra klagomål och andra kontakter från till exempel privatpersoner som rör allemansrätt. Nu präglas hanteringen av många ickebeslut som till exempel inte går att överklaga.
- använd 26 kapitlet, 11 § i miljöbalken för att hantera konflikter som rör allemansrätt. Det är ett sätt att ta hand om vanliga klagomål som rör stängsel eller andra hinder som förhindrar människor att röra sig i skog och mark eller får dem att tro att de befinner sig inom en ”hemfridszon”. I dag kan myndigheterna bara agera om området har pekats ut som betydelsefullt för friluftslivet. Enligt rapportens förslag skulle det kunna utvidgas till stängsel runt områden som har betydelse för närboende.
- inför generell anmälningsplikt för vissa typer av kommersiella aktiviteter till länsstyrelserna. Det skulle göra det möjligt för länsstyrelserna att genom tillsyn följa upp hur aktörerna sköter sig. Om det behövs ska myndigheterna kunna kräva att aktören rättar till problemen.
- våra mest attraktiva områden för friluftsliv är invid sjöar och andra vatten. För att minska konflikterna i dessa områden bör domstolar, länsstyrelser och kommuner bland annat bli tydligare med skillnaden mellan allemansrättsligt tillgänglig och tillgänglig för fri passage med hänsyn till frizonens storlek i förhållande till fastigheten.
- inför en statlig markskadeersättning. Tanken är att företag som utnyttjar allemansrätten i sin verksamhet betalar in en avgift.
- mer resurser för att utbilda i allemansrätt och öka länsstyrelsernas möjlighet att ge råd och hantera ärenden som rör allemansrätt.
Naturvårdsverkets syn på saken
Vi har inte tagit ställning till dessa förslag. Men redan nu kan vi säga att vi inte tror på att utestänga kommersiella verksamheter från allemansrätten. I praktiken blir det svårt att avgränsa vad som är kommersiellt nyttjande av mark. Skulle yrkesfotografen betala intrångsersättning? Och friskolor, skulle de ha mindre möjligheter att flytta lektionerna utomhus, arrangera friluftsdagar eller exkursioner än kommunala skolor? Ett annat exempel är kanotuthyraren. Måste uthyraren sluta avtal med alla markägare längs vattnet? Vad händer om någon säger nej? Om grundlagen ändras så att kommersiella aktörer undantas från allemansrätten kan det få oönskade effekter för allmänhetens möjligheter att vara ute i naturen.
Vad händer nu?
Förslagen kommer från våra utredare. Vi liksom alla andra intresserade kan nu fundera och ta ställning till dem. Vi har under januari och februari samlat in synpunkter på förslagen.
Läs mer på webbsidan "Synpunkter på utredningen om allemansrätten"
Läs utredningen Allemansrätten och dess framtid
Webbsändning av pressträffen den 22 november
Läs mer om allemansrätten